top of page
13 Juli 2025 11:25
Ja, lika snabbt som jag steg in i mitt hem, var jag påväg ut igen. Livet som skald är ett flängigt tillstånd. Medan klockan kvittrade 09.00 tog jag mitt lilla pick & pack och rullade mot Högdalen. Destination Mössön utanför Hudiksvall.
Jag hade redan många av Surikatens verktyg i bilen så det blev inte så mycket packa denna gång, skönt! Han satt och väntade i solen som en trött ödla på en varm sten i Toscana. Vi utbytte trevligheter och köpte kaffe, sen fräste vi upp mot Mössön. Två stopp för svart guld blev det denna gång. Min medbrottsling ville gärna se den legendariska Hakke Gård så det fick bli ett snabbt stopp där med.
Vi var överens om att vägen upp norrut kan vara den väg som känns snabbast, men jag har inte åkt alla än så kan inte säga med säkerhet att det är så, fråga mig om ett par år när jag är mer berest.
Vi kom fram i god tid, en timme innan vi skulle, och jag hade då tid att stränga om Catalunan jag bytte till mig för en massa år sen och kolla igenom setlisten ännu en gång - den var lite speciell denna gång för det var nämligen så att Gustaf Johnsson också skulle spela på samma festival, och honom känner jag ju sen tidigare! Mycket skoj. Jag hade frågat honom om han inte skulle gästa mig nu när vi ändå hade möjligheten, han accepterade utan större tvivel.
Vi kom överens om att spela "Sinking Stone" jag skrivit åt hans band (Selma & Gustaf) ett par år tidigare och "Hårga-låten", en alldeles fantastisk Hälsinge-hambo som jag hörde Gustaf spela för första gången 2015-16 när jag gästade Gustaf och Selma på Ystergårn.
Jag lyckades inte få ljud i Catalunan så det fick bli Furchen (Linus Hasselbergs, AKA Stuzzi) gitarr jag lånar av honom på obestämd tid. Hyran lär bli hög, jag får väl bygga en innervägg åt honom eller nåt.
Annat än gitarr-strul så gick det bra och vi blev klara snabbt. Efter en kopp svart och lite smågodis åkte vi till Hedeberget för att spela en runda disc-golf, jag trodde såklart att jag skulle piska upp allt motstånd men jag fick äta upp det när vi klara och räknat ut att vi låg lika i poäng. Jaja. Jag tar honom nästa gång.
Vi åkte dom 20 minuterna tillbaka till spelplatsen och lyssnade på dom andra artisterna, Leon Cotter från Idol 2022 gjode ett fint set. Härlig röst!
Det gick galant för Gustaf och han gick av till dånande applåder.
Det var dags för oss att gå på och jag var inte så värst nervös utan mer spänd. Vi spelade 50 minuter, ett väldigt kort gig i Jens Hult-mått mätt, och det är ju endast i såna mått jag kan mäta, eftersom jag är Jens.
Kände mig nästan inte uppvärmd men till min stora glädje blev vi uppropade igen, publiken skrek "En gång till! EN GÅNG TILL!" och jag kollade på festivalchefen för ett godkännande, eftersom det är festival vill man inte dra ut på tiden för mycket. Men han nickade ja och vi klev tillbaka upp på scen och sjöng "Systra Mi" och "Jag blev jag".
Efter giget åkte vi tillbaka till Hede-berget och spelade en till runda disc-golf medan solen vackert gick ner över horisonten. Denna gång fick jag vinsten - Bara med en poäng och jag tror att jag fuskade lite, men ändå.
Tack till alla som kollade på konserten, köpte merch och klappade takten. Tack till Mössöns Visfestival, ni var kanon!
Ni som satt till vänster i backen och lyssnade får hemläxa i allsång, men jag gillar er ändå.
Tack för att du läste!
/ Jensa
bottom of page