4 Juli 2025 07:45 

Dagen började med det svarta guldet, intaget med skorpa och en skiva ost(hushålls). Efter en snabb samling av dyrbara baskaggar, munspel, diverse gitarrer och allehanda toalettartiklar bar det av mot Adrian Norén, pianist deluxe som inte bara slår på tangenter, utan också spelar bas och kongas- ibland på samma gång! När han var upphämtad och alla hälsningsfraser slentrianmässigt yttrade så åkte vi vidare mot Enköping för att hämta alla Adrians sagda instrument, för som en vis man en gång sa "för att låta behöver man höras" och då behöver man något att banka och slå på. 

Oscar Calle Broberg (Aka Vildhunden från Brevvägen) hade redan gjort sig besväret med att åka ner till Grebbestad en dag innan för att minska på stress och press, han skulle nämligen ändå ta egen bil för att efter giget åka direkt till Kristinehamn, då han skulle spela på bröllop dagen efter, no rest for the wicked! 

Färden går smidigt, vi stannar såklart för att inmundiga svart guld ett par gånger, och för att som Adrian kallade det "droppa en largo" - vad det betyder kan jag inte med rent samvete förklara för er, ni får väl gissa! 

När vi kommer fram till Grebys är vi en timme sena trots att vi tyckte att resan gick fort, som tur är så tar man alltid i med "get-in"-tider, alltså ingen fara på taket. Vi börjar genast ställa upp allt på den lilla scenen i vad som kallas Böstebar, ett slags skeppsliknande uterum under ett tiotal sadelltak (som för övrigt höll på att renoveras) med utsikt över hamnen.

I mitt sinne är jag alltid en dansbandsmusiker när jag riggar upp och ner, för det finns väl ingen genre av musiker som jobbar hårdare än dom? Jag känner en enorm stolthet när kicken, stärkaren, alla mina munspel, och gitarrerna är på plats och vi kan börja testa ljudet för att mota bort onda frekvenser.

Högtalarna har tydligen en helt ny plats, dom sitter i taket mellan "sadlarna", detta medför att teknikern har svårt att ställa in ljudet för att det begränsas i ett "låst" utrymme. Jag tycker att han får till det helt ok ändå - men hoppas i framtiden att dom istället sätter högtalarna på väggen bakom scenen mellan fönsterna, för även om jag är väldigt accepterande när det gäller min egen lyssning på scen (minnesmusklerna på mig när det gäller att sjunga tämligen bra med dålig medhörning är Arnold-starka) så vill jag alltid att publiken ska ha bästa möjliga ljud ut. 

Nåväl, när soundcheck är klart så tar vi återigen lite svart guld, men denna gången i mindre kopp, espresso. Oscar tar en trippel då han ska köra långt direkt efter gig, jag och Adrian nöjer oss med försiktiga dubbla. 

Efter espresso går jag upp på rummet och går igenom setlist, alltså låtarna vi ska spela -  jag har för första gången ikväll radat upp allt snyggt och prydligt i ett word-dokument med rätt tonarter och pauser som jag sedan skrivit ut och gett till mina musiker-bröder, jag märker att dom är mäkta imponerade av min seriositet. 22 låtar har jag skrivit ner, ett högt berg att klättra, men vi har verktygen och grabbarna kan spela för kung och fosterland. 

Klockan slår 19.00 och vi går ner för att spisa vad kockarna har kokat ihop. Jag tar bao-bun med tonfisk till förrätt och högrev till varm. Otroligt bra käk, 5 av 5 toasters, serenader och fyrverkerier! 

Efter det går jag upp för snabb uppfräschning på rummet bestående av skjort-byte och deo-tillägg. Inte lukta usch, stå högt i kurs! 

När jag tittat igenom låtordning och tonarter en sista gång, febrilt försökt visualisera hela showen och var nånstans mellan låtarna jag ska prata och inte - dock håller jag mig aldrig till planer ändå så det är mest ett försök att driva bort nerver och egentligen helt onödigt. Jag profylax-andas en stund och sen går jag ner för att möta den eminenta publiken.

Oscar är som vanligt likgiltig inför press, eller så är han bara en duktig skådespelare. Han har på sig urin-gula solglasögon och det ser ut som att det är han som är kvällens stjärna, och på många sätt är han ju det för herre min skapare så pojken kan få strängar att brinna! 
Adrian har på sig den blåa fristads-jackan jag tipsat honom om och en mycket fin cowboy-hatt, han känns förväntansfull och lugn, det är skönt för mig att inte behöva tänka på andras inre liv när det stormar så i mitt. 

Väl uppe på scen känner jag direkt en bra energi från publiken - vi börjar med "Hjälp!" i en bluesigare version och det var ett mycket smart drag från min sida, för det var som att jag lastade av den största av mina explosioner på direkten, vilket gjorde att låtarna efter den blev mer fokuserade och återhållsamma. Citat från en i publiken: "Vilken jävla start!"
Vi kommer till "Månen" och alla sjunger redan med! Den släpptes ju bara för en vecka sen, hur är det möjligt? Den är låg i verserna så jag var säker på att inte höras, underbart när man har fel! 

Jag har lagt in ett solo-Idol-segment mitt i spelningen där Adrian och Oscar får en välförtjänt öl-paus och jag får en chans att omfamna min dåtid - jag bjöd upp Jens 20 år på scen till klappande händer och skrattande halsar, det verkade gå hem. Jag sjöng "Flicka med guld", "Heart of Gold" och "Whisper". En smärre succé, kanske fortsätter jag med denna tidsmaskin. 

Jag hade räknat med en konsert på 1.45 h men vi slutade på 2.40 h och var alltså med paus klara strax före 23.00 till Oscars stora förtret. Han skulle ju åka 3 timmar! 

Det slutar med en seger-öl för lyckat gig och stort tack till både publik och Anna med personal på Grebys. 

Turnén utan slut dundrar vidare i ömsom regn och sol. 

Må den som lever få se, och må den som orkar gå så långt hitta kitteln med guld vid regnbågens slut. 

Ps. Webbshoppen är öppen och det finns lite smågrejer att beställa. 

Tack för att du läste! 

/ Jens